Men! En groda!

...eller snarare en padda. Den skrämde nästan livet ur både mig, Vanja och Pompe när vi kom tillbaka efter en promenad härom kvällen. Den var ju så stor!

Jag ville fånga den. Vilket jag gjorde.

Vanja ville pussa den. Vilket hon (nästan) gjorde.

Pompe ville äta upp den...

...men, det fick han inte. Paddan kunde lugnt hoppa vidare in i buskarna efter sitt (förmodligen rätt skrämmande) besök på Häradsvägen 44.